Nu är jag anhörig och ser den utifrån.
Min första sak jag fick göra för sjukvården var att de inte hade insulinet som vi behövde. Var tvungen att köra hem och hämta. Men vad gör den person som inte har en anhörig som kan hämta livsviktig medicin?
I 10 dagar har jag varje dag studerat och upplevt sjukvården som anhörig.
I 10 dagar har vi frågat varför det inte ges blodtrycksmedicin då det finns utskrivet och blodtrycket är högt.
I morse kom svaret.....vi har inte de två sorterna hos oss. Du måste be någon hämta hemma.
Men än en gång slås då tanken...vad gör den patient som inte har en anhörig som kan hämta livsviktig medicin.
När jag var hos läkaren i och med att sambon var på sjukhuset så bad jag att han skulle förnya recepten.
Detta var egentligen inte något han kunde i och med att sjukhuset ansvarar för patienten när den är inlagd. Skulle ju kunna funka om nu sjukhuset hade medicin att ge patienterna.
Helt sjukt hur det blivit....eller hur?