Och så mycket som ändå hänt.
Husrenoveringen är inte påbörjad ännu pga den vattenburna värmen. Men snart ska vi röja ut allt som är skadat och påbörja ozonbehandlingen. Apparaten är inhandlad. Framför mig ser jag redan det färdiga resultatet. Gammaldags och puttinuttigt.😊
Men visst kommer det att vara en massa arbete att göra. Och tiden är ju inte jättestor till utförande då allt annat tar tid också. Men jag ser ändå framemot den tiden.
Sådden av tomater och chili har funkat bra. Ca 125 chiliplantor och typ 50 tomatplantor finns färdiga och växer som ogräs. Även broccoli och purjolök. Ska fixa gurkorna i veckan.
Ska ta tag i växthuset och göra iordning det. Värmelampor är införskaffade så att det ska hållas frostfritt.
Lammen har hunnit att bli 12 stycken, vita bruna, svarta och svartvita. Senaste var så himla gullig, blev ett bagglamm.
Född i torsdagskväll när jag kom hem från jobbet.
Allt detta är ju positiva saker i mitt liv. Men visst finns det saker jag fäller tårar för.
En av tårarna är min onda fot som värker varje dag. Vid återbesöket sa läkaren att jag skulle räkna med 6-12 månader till då frakturerna var omfattande. Så det är bara att uthärda.
Njurarna är okey för en stund...så den smärtan och obehag slipper jag just nu. Men det går i skov så jag vet att det plötsligt en dag är tillbaka.
Den andra tåren är min "familj". Jag skriver med situationstecken då det inte är min familj. Egentligen förstår jag inte varför? Har aldrig förstått varför? Varför den så plötsligt togs ifrån mig?
Det enda sättet att få tillbaka "familjen" är att lämna det jag har idag, lämna min dröm. Men det är ju mitt liv och min dröm och den vill jag både leva och uppleva. Jag har kämpat hårt för att nu min dröm.
Varför skulle någon ha rätt att ta den ifrån mig?
Hade ett samtal med mamma men det går inte att prata med henne. Allt bara kretsar mot att jag inte har rätt att leva det liv jag själv väljer? Hur kan man bara ställa det ultimatum?
Har jag inte rätt att välja själv?
Även om de inte gillar allt i mitt liv. Varför offra sin dotter? Det är en fråga jag ställt mig 1000 gånger.
Varför kan de inte vara stolt över vad jag åstadkommit i mitt liv?
Jag har ju ändå utbildat mig, haft och har ett bra jobb där jag tjänar hyfsat med pengar, omtyckt bland vänner och kollegor, vågat lämna min trygghet i Sthlm för att påbörja drömmen om utskjutet.
Varför är det så svårt att visa kärlek till sitt barn? Man visar det till sina andra barn men man glömmer bort ett av barnen.
Från att inte kunnat jättemycket om djur och växter så planerat jag nu till gården och dess framtid.
En öppen gård där barn kan komma och vara med djuren. Vi hade besök i helgen som var av 5 barn och 2 mammor. Barnen satt i fårhuset och matade flasklammen. Så mysigt att bara sa. Hur både barnen och lammen njöt att sällskapet med varandra. Att de sedan
fick gå in i hönshuset och finna ägg som de fick ta med sig. En tjejen la ägget mot örat och sa "jag hör att det är en kyckling i mitt ägg, jag hör hur den piper"🐣🥰
Det är sådana kommentarer som förgyller hela min dag.
Idag är det arbetsläger på gården....så att vi har städat till den inför säsongen.
Så två önskar har jag i mitt liv, att få vara frisk och ha en familj. Mer önskningar finns det inte.
Ha en riktigt trevlig valborg.
❤️❤️❤️kramelikram❤️❤️❤️
