Tiden går verkligen alldeles för fort. Någon man alltid hörde när man var liten. Att tiden bara skulle gå fortare och fortare ju äldre man blev. Då förstod man inte vad de menade. Tiden är väl ändå bara tiden. Men nu inser man att den faktiskt går fortare och fortare ju äldre man blir.
Nu är det slutet av mars och jag har knappt hunnit blinka sedan nyår. Jag har dragit ner på arbetstempot och jobbar i ett mer behagligt tempo utefter min ork. Och rätt skönt att inte behöva arbeta med blodsmak i munnen varje dag. Varje dag är en ny dag och utan större krav på min ork.
Hemma så känns det rätt skönt med ork. Jag har hittat bra rutiner med djuren och alla går i lösdriftstall numera.
Jag har påbörjat rivningen av det gamla huset som brann i slutet av 2021. Orken, inspiration och engagemang har varit borta tills nu men nu känns det som det vore kul att få ordning på huset. Iallafall känns platsen i sängen som en bristvara med 3 hundar och 1 katt sovande i sängen. Lite dags att prioritera sig själv.... och sina önskemål. 😆 Så första lasset till soptippen gick i går och jag diskade upp porslin som har ett affektionsvärde, dvs vårt gamla mormorsmormor porslin. Och med Coca Cola, bikarbonat, citroncyra och tandkräm i vattnet så gick det att få rent. Något jag redan dömt ut redan innan jag provade.
Tyvärr är väl orken och det kroppsliga som sätter små pinnar i mitt lilla ekorrhjul. Men jag är ju rätt envis av mig så nog tar jag mig ur detta också. Har bestigit högre berg än denna topp.
Idag är det måndag och solen skiner och orken känns rätt bra ändå. Så någon timme med djuren ikväll och sedan någon timme i gamla huset så blir det nog ändå något gjort under dagen.
Nu får vi längta till tisdag, onsdag och sedan kommer påsken och massor av dagar att pyssla på gården. Längtar så enormt mycket.