Oj, vad fort det nya året börjat. Tycker att nyss var det jul och några dagars ledighet och nu redan mitten av januari. Ljuset har verkligen kommit tillbaka. Märks så tydligt när man har samma rutiner varje morgon.
2023 kommer väl att vara det år som kommer ha gjort störst påverkan på mig. Allt som kunde hända har hänt och lite till om jag tänker efter. Men sämre än så kan nog inte ett år vara.
Året har kantrats av enorma berg att bestiga, tråkigheter och ännu mer berg och tråkigheter. När jag kikar tillbaka undrar jag hur jag ens orkat med året. Att jag bara inte lagt mig ner och gett upp. Men jag är rätt tjurig av mig och sällan gnäller jag utåt. Utan det är på bloggen jag luftar mina ventiler för att orka med vardagen igen.
Ibland undrar jag verkligen hur jag får ork till allt.
Tröttheten av sjukdomen är enorm och på helgerna blir det nästan 15 timmars sömn varje dag. Ändå är jag så trött när jag är vaken. Smärtan i kroppen är också påtaglig och varje steg gör otroligt ont att förflytta sig med. Men jag kämpar ändå på med djuren och matningen, rastningen och översynen.
Jag har önskat mig ett lättare år 2024 och än så länge så går det rätt hyfsat bra. Djuren är mindre till antalet vilket i och för sig är rätt tråkigt men ändå skönt när läget är som det är. Blir några färre att mata och göra översyn av. Så arbetstimmarna per dygn har nog minskat något.
Molli har kommit in i vår familj, snart 6 år gammal och världens godaste hund.
Hon älskar att ge och ta kramar. Och jag kramar henne i timmar varje dag. Så mysigt när vi sover på varsin kudde, nos mot nos.
Tilde leker som vanligt sin roliga lek varje dag.... "hur många bitar blir det av" och så väljer hon något hon önskar få fler bitar av. Ibland kånkar hon runt på någon champangeflaska som man hittar ändå uppe i sängen. Men gud så tungt att få den från hyllan och ända till sängen. Men hon verkar kämpa på under dagarna.
Häromdagen åt hon upp skurkäppen. 😂jag kan inte låta bli och tänka på hur kul hon hade att få bort alla trasor från den. Så uppfinningsrik busunge som hon är.
KnasTilde....men jag älskar dig ändå.
Jänta har blivit lugnare....även om hon är en Gordon Setter med energi så märks det att hon vuxit till sig. Hon verkar ändå trivas rätt bra i sällskapet med katten Maja som är en busunge.
Så nu är det bara att hoppas att året ändå går lite bättre än föregående år och att bergen inte är alltför stora att bestiga.
Kramelikram 💕