Gud så tungt livet kan kännas ibland. Jag är rätt bra på att jobba hela tiden. Kämpa och kämpa för att hinna med allt som står på min agenda. Ändå hinner jag aldrig en bråkdel av vad jag helst skulle velat göra.
Sista veckan har varit otroligt jobbig. Främst för att jag är totalt ensam på gården då sambon ligger på sjukhus sedan torsdag förra veckan. Att hinna med både hunder på morgonen, djuren på morgonen och mitt vanliga arbete på dagen för att avsluta dagen med arbete på gården och förberedelse inför morgondagen. Däremellan ett besök på sjukhuset för att få lätta på trycket lite.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag fick ihop med 24 timmar på ett bra sätt. Men jag nallar lite av nattens timmar och matens timmar.
Men på något sätt hinner jag ändå med det som akut behöver hinnas med. Alla djuren får sin mat och vatten och lite sällskap på både morgonen och kvällen. Hundarna gör sina rackartyg när jag är ute och fixar de andra djuren. Igår slaktade de en av mina begonior som jag haft hela sommaren. Var säkert en kul lek..."hur många delar blir det av en begonia".
Rätt trött på deras lek....och jag festivalsopar varje dag då de alltid lyckats hitta något att bita sönder medan jag är ute en stund. Kul tjejer... 😆men ni är så mysiga när vi väl ska sova så då glömmer jag bort allt ni gjort under dagen. Trots att vi har hela sängen så klämmer vi ihop oss på en halv. Både jag, Jänta, Tilde och Maja. Alla tätt ihop....sover vi sött hela natten.
I lördags tänkte jag att jag ändå skulle få en sovmorgon efter den hårda veckan som varit....men då skulle vår nya stjärna på gården dyka upp. Så upp tidigt på lördagsmorgon för att bygga ihop en liten hage där hon kunde få gå en stund innan jag skulle släppa ihop henne med de övriga korna. Jag hade bestämt mig för att hon skulle heta Felicia och när hon väl dök upp strax efter 08:00 så fick jag veta att hon hette Flisan. Så ett smeknamn på Felicia fick det bli. Men söt och gullig är hon.
Men kan ju inte låta bli att bli jättekär på en gång. 💓💓💓 Hon fick en bästis på en gång då lilla Alma kröp under staketet för att ta emot henne omedelbart.
Tur att djuren ändå ger en lite energi för att fylla på i mitt redan lite urladdade batteri.
Idag blir det ett par bokslut att göra klart, besök på sjukhuset för att sedan ge mat åt djuren och förbereda morgondagens frukost till djuren. Om jag hinner behöver jag verkligen rensa i potatislandet som är full med havre då den står mitt i havreåkern. Men dagen är ju lång ändå. Tur ändå att dygnet har 24 timmar som jag värdesätter enormt mycket.
Och till er som tycker ni har mycket att göra så är det ingenting emot vad jag gör varje dag.
Nä, dags för att fortsätta att arbeta så jag får något gjort.....
Kramelikram och ta vara på varje sekund du får i livet!