Det blir mer och mer sällan jag orkar skriva på bloggen. Kraften och tiden jag har kvar är lätträknad. Ibland tänker jag på en föreläsning jag var på och där alla skulle få önska sig något...de flesta önskade sig pengar och rikedom. Själv önskade jag mig 10 timmar till på dygnet.
Men våren och försommaren är äntligen här och ingen har längtat mer än mig att få ta av sig stövlarna och bara kunna gå runt på gården utan att traska i trögflytande lera. Så äntligen är växthuset städat och dammsuget och blommor har fått flytta in. Det är visserligen kvar en hel del att flytta ut men rädslan för en nattfrost finns ändå där. Så några får bo kvar i badrummet som har varit mitt vinterväxthus med växtbelysning.
Trots att jag planterat så mycket frön av ätliga växter och även massor av blommor har jag handlat otroligt mycket. Man blir så glad av att gå och handla blommor. Så jag har verkligen unnat mig många blommor i år. Och Dahlior....finns det något vackrare än dessa blommor.
Kycklingarna som jag kläckte 28 april har vuxit sig till stora damer och säkerligen någon herre också. Jag har inte någon riktigt koll på raser ännu mer än att en är en Paduan. Det är den med den svarta tofsen på huvudet.
Men de äter och äter och från att ha suttit i handflatan som en pytteliten kyckling är de numera som små fåglar. Godaste maten är dock nyplockat gräs och maskrosblad.😋
Livet annars känns rätt tungt. Tröttheten är totalt och den kroppsliga biten som består av smärtor i kroppen är också enorm. Men jag tar en dag i taget och försöker verkligen ta mig framåt. Försöker se ljuset i tunneln. Även om det ibland bara är nattsvart tunnel så får jag inbilla mig att jag dock ser ett litet ljus...även om det bara skulle vara en ficklampa. Allt för att orka lite mer för varje dag.
Men nu längtar jag efter semester och vila. För det är verkligen något jag behöver just nu. En lång vila med benen uppåt och huvudet på kudden.
Nä, dags att avsluta....snart hem till trädgården och någon timmes arbete på gården.
Ha en underbar måndag. 💕