Försökte verkligen sova i natt. Men astman gjorde sig påmind och luftrören är totalt igentäppta. Det pep och rosslade rejält.
Undrade vad som stod på. Hur kunde jag vara så pigg i går morse och sedan under kvällskvisten och natten plötsligt bara känna mig ur balans.
Vaknade upp på morgonen - totalt genomförkyld.
Och mina luftrör, HALLÅ !, Vart tog ni vägen? Känns som de minsta sugrören man kan hitta på marknaden. Jag har medicinera med Pulmicort och Bricanyl och vill bara kunna andas utan att hosta tills jag kräks.
Ska jobba en liten stund till sedan ska jag bila till Luleå med Sigrid för begravningen i morgon. Usch, 95 mil ensam i bilen. Måste tanka ner en ljudbok att lyssna på.
Och i morgon är det begravning av Michael.... Ser verkligen inte framemot begravningen. Är inte skoj när det är en i samma ålder.
Men man får sig en tankeställare att livet plötsligt kan ta en annan riktning och väg än den man tänkt sig ta.
Bye, bye min kära dagbok.....vi ses senare.
Krya på dig vännen och kör försiktigt!