Idag är en dag då jag tänker mycket, alldeles för mycket.
Jag tänker på Fredrik som ligger på IVA. Bara 56 år gammal och livet håller på att ta slut.
När jag jobbade på äldrevården sa vi alltid att livet är som en tumstock, vi vet hur lång den är men inte vart vi är på vår tumstock.
Men jag lider för mina barns räkning, du är dock deras far även om vi skilt oss. De vill få uppleva ett par år till med honom.
Ibland känns livet så orättvist.
Jag försöker verkligen få mina tankar på annat håll men svårt att fokusera. Jag kikar på mobilen oavbrutet och varje gång den lyser tom från samtal blir jag lättad.
Jag önskar och ber till alla makter att skona hans liv och låta honom leva ett tag till.
Så idag är ingen rolig dag….😥😪
Hoppas morgondagen blir lite bättre.